En utmärkt vägvisare för både stora och små
Text av Linda Nihlén

"Jag visade mitt mästerverk för de stora och frågade om de blev rädda för min teckning.
- En hatt är väl ingenting att vara rädd för, svarade de.
Min teckning föreställde inte en hatt. Den föreställde en boaorm, som höll på att smälta en elefant. Då ritade jag boaormen som den såg ut invändigt så att de stora skulle förstå vad det var. Man måste förklara allting för dem. De stora tyckte att jag skulle sluta med mina teckningar av boaormen utanpå och inuti och hellre intressera mig för geografi, räkning och grammatik."

Citatet ovan är hämtat ur Antoine De Saint-Exupérys mästerverk "Den lille prinsen". En bok som min morfar introducerade för mig, både i svensk och fransk version, några år innan han dog. Min morfar var mycket noga med att vi tillsammans skulle lyssna på och läsa just den här boken och eftersom vi stod varandra mycket nära och han var en man som jag respekterade och beundrade gjorde jag honom till viljes. Inte för att jag riktigt förstod varför vi skulle läsa en barnbok när jag äntligen började bli stor. Nu när tonåren snart skulle knacka på dörren med allt vad det innebar ville jag helst av allt ge mig hals över huvud ut i det nya. Men han stod på sig och jag lyssnade tålmodigt på högläsningen samtidigt som jag lite otåligt kikade över hans axel på de stora färgbilderna.

Boken tog slut och lite förbryllad över hans enorma fascination höll jag med honom om att det visst var en bra bok och att jag absolut skulle läsa den igen när jag blev äldre. Jag behöll boken och åren gick. Morfar avled och boken hamnade i bokhyllan lite bortglömd och ensam sådär som gamla böcker ofta gör. För några dagar sedan fick jag syn på boken när jag rensade ut lite (jag är en obotlig bokslukerska) och bestämde mig för att ge den ännu en chans.

Jag blev helt frälst. Efter alla år jag jobbat med ungdomspolitik och påverkan hittade jag tillbaka till denna skrift som så utomordentligt beskriver vad som händer när man stänger in sig i normer och regler och glömmer allt man visste redan från början. Som precis berättar varför det är så viktigt att vi unga med våra synsätt får lov att påverka och bryta igenom den vuxna barriären som ibland är så invecklad, byråkratisk och instängd att man knappt kan andas. Det må vara en barnbok men den innehåller fler sanningar än de flesta vuxenböcker jag läst tillsammans. Denna bok borde vara obligatorisk för alla att läsa, vuxna såväl som barn för jag har svårt att se hur någon inte skulle kunna få ut något av den.

Ja, den här boken påminde mig verkligen om varför det är så viktigt att inte rusa in i vuxenlivet utan att stanna kvar lite i nuet. Och varför det är så viktigt för de vuxna att släppa in oss i den värld som en gång blir vår. Så att vi tillsammans kan förändra det som i den nya tiden behöver förändras istället för att klamra oss fast vid hur det alltid har varit. För gör vi inte det så kanske det går för oss som för lykttändaren på den femte planeten...

"När han landade på planeten hälsade han hövligt på lykttändaren:
- Goddag. Varför släcker du din gatlykta?
- Det gör jag enligt order, svarade lykttändaren.
- Vad är det för order?
- Att släcka lyktan. God afton.
Och så tände han den igen.
- Men varför tänder du den igen?
- Det gör jag enligt order, svarade lykttändaren.
- Jag begriper ingenting, sade Lilla prinsen.
- Det är ingenting att begripa, sade lykttändaren. Order är order. God dag.
Och så släckte han sin lykta.
Sedan torkade han svetten ur pannan med en rödrutig näsduk.
- Jag har ett förfärligt arbete. Förr i världen var det någon mening med det. Jag släckte på morgnarna och tände på kvällarna. Jag hade resten av dagen att vila mig på och resten av natten att sova på...
- Har ordern ändrats sedan den tiden?
- Ordern har inte ändrats, sade lykttändaren. Det är just det som är det sorliga. Planeten snurrar allt snabbare för varje år men ordern har inte ändrats."